Helgonet

varit och jobbat, tjohoo jag hatar det. eller, kanske inte. iblnad är det mysigt ^^, (jag jobbar i hemvården!)
kom hem nu på kvällen då, jag jobbade ju trots allt kväll. kom hem vid nio för jag fick åka hem en stund tidigare. tjoho!
så kom jag hem. mamma pratade i telefon. okej, inte ovanligt...
pappa såg på tv.
brorsorna var inne. sedan gick de ut. i sällskap med lillebrors tjej och kompis. sedan kommer ytterligare två kompisar. jag är mellanbarn och alltså mer jämnårig med lillebror än vad storebor är. hur kan han villja hänga med de som är så mycket yngre?
aja, det var inte det jag skulle fråga egentligen. frågan är, varför får inte jag vara med?
jag gick och funderade på det en stund och kom fram till följande.
- om jag började hänga med dom, typ om jag gick och satte mig tillsammans med dem i trädgården, vad skulle hända? skulle allt bli bättre då? skulle jag få vara med?
jag minns en gång för länge, länge sedan. jag var kanske elva, tolv år någonting. det var midsommarafton och vi hängde ihop alla ungdommar i byn. så blev det dags att dra ner till sjön och basta. storebror var irreterad för att jag var med. "stick" sa han. "det här är mina vänner, du får inte vara med". han var arg. och jag kände mig kränkt. gick hem. men lillebror fick vara med. men inte jag. någonstans där bröts kontakten mellan mig och mina bröder.
vad hände egentligen? jag vet ärligt talat inte. spelar det någon roll nu, vad som hände den där gången? vet inte...
och jag vet inte ens om jag vill hänga med dom, egentligen. jag vill iallafall inte vara så förbaskat ensam... och jag vill inte behöva vara tysy jämt och ständigt bara för att jag inte "hör till". jag vill vara med för att slippa verka så jäkla enstörig.
men som det är nu så är det mamma å pappa. Jag. och dom.
och jag hatar det.

Jamen dåså... Jag har ju klagat på min dator att den var seg och så, så när jag kom hem i fredags så hade mamma skaffat en ny lapotp till mig! =) ska sälja den gamla nu, hade ju kunnat annonsera ut den här kanske, men hehe, ingen lär ju villja köpa den eftersom jag har klankat ner på den ganska mycket X)
Jaja, håller på att laga mat nu, mackaroner och korv står på menyn. Mmm, hade bra vi hörs!

Pluggar just nu fysik, tjoho!
Det går väl ganska bra, om jag får säga det själv. Men läraren kommr nog lyckas fixa till provet så att jag inte klarar det -igen... Det är ju ett omprov jag ska göra. Och dessutom har min grafritare börjat gråta och säger att den vill ha nya batterier, men kom jag ihåg att köpa några när jag var på affären nyss? näää... Hoppas bara att den överlever morgondagen, annars kommer Birgit slakta mig o_0 Tro mig, hon är kapabel att göra det...

Puss hej

Gissa var jag är nu någonstans? ;)
Gissade du månen, så var det nästan rätt... Hehe
Jag har äntligen skaffat bredband till lägenheten, så nu kan jag blogga härifrån, Tjoho!
Fast datorn är jävligt seg, kanske får skaffa en ny för det är inte bredbandet det är fel på.

Höstlovet är slut... Har varit helt deppig sen i fredags då jag insåg att det började bli dags att åka tillbaka till plugget... Omprov i fysik på tisdag, vilket innebär att jag missar simningen. Simmar ju en gång i veckan för att stärka ryggen som jag har haft problem med sen jag gick i sexan. Skolan betalar för att jag och fler av skolans elever ska få gå och simma på tisdagar för att bli starkare i en viss muskel eller för att bli smalare eller vad det nu kan vara. Men, äh. Har varit på röntgen och fått veta att jag har ett skelettfel i ryggen, så det spelar kanske ingen större roll om jag missar en tisdagssimning... Eftersom det inte är i musklerna problemet sitter egentligen. Men, det är ju ändå bra med motion så jag ska fortsätta simma, fortsätt simma, simma simma. X) Doris i hitta Nemo sjöng ju något sådant... ;) Hehe.

Nu ska jag dricka fördigt mitt te, se filmen som går på 3:an och sedan ska jag sova så att jag utvilad och pigg kan stressa iväg till skolan imorgon bitti, dans står först på schemat. Ska bli jättekul att få dansa igen! Har ju fått se hela koreografin till dansen vi ska dansa på julavslutningen i aulan. Har dock inte lärt mig den än... Men men, det är ju därför man tränar ;)

Puss och godnatt

Nu har jag varit hemma i 76 timmar (sen klockan fem i fredags) och redan hunnit hata allt i min omgivning, hatat min familj och bråkat med mamma. Jag hatar lov. Eller, jag vill älska lov. Jag vill älska att vara hemma, umgås med min familj men det rä typ omöjligt. Jag orkar verkligen inte bry mig om hur han behandlar mig. Så när mamma kommer hem och undrar om allt gått bra orkar jag inte berätta allt han sagt om mig då jag varit närvarande och hört honom. Idag satte jag mig i vardagsrummet då vi skulle äta middag. Pappa brukar alltid säga åt mig att komma tillbaka, men inte idag. Skönt.
Jag hoppas mamma, pappa och brorsan jobbar mycket den här veckan och att lillebror håller till i verkstan hos sin cross eller hos kompisar så jag slipper träffa dom allihopa. Minst trubbel så.
Det här är ett jävla dårhus.

Dina poäng avslöjar vid vilken ålder du kommer gifta dig.

[x] du vet hur man kokar kaffe
[x] du använder dig av en kalender
[ ] du äger mer än ett kreditkort
[ ] du vet hur man byter olja i bilen
[x] du tvättar dina egna kläder
[ ] du röstar (rutan är inte ifylls då jag tror att tracks inte räknas X)
[x] du kan laga mat själv
[ ] du tycker att politik är intressant

TOTALT: 4

[ ] du kommer till skolan/jobbet tidigt varje dag
[ ] du har alltid en penna på dig
[x] du har aldrig fått kvarsittning
[x] du har glömt din egen födelsedag minst en gång
[x] du gillar att gå ut och gå själv
[x] du har tittat på pratshower
[ ] du dricker kaffe minst en gång i veckan

TOTALT: 4

[x] du vet hur man diskar
[x] du kan räkna till 10 på något annat språk
[x] när du säger att du ska göra något så gör du det
[x] dina föräldrar litar på dig
[x] du kan klippa gräset
[x] du kan få vuxna att skratta utan att skämma ut dig
[ ] du kommer ihåg att vattna blommorna
[x] du pluggar när du måste
[x] du slöar inte i skolan/på jobbet
[x] du kommer ihåg att mata dina husdjur.

TOTALT: 9
[x] du kan stava till "erfarenhet" utan att kolla upp det
[x] du tränar regelbundet
[ ] människorna på starbucks vet vem du är
[ ] din favoritmat är hämtmat
[ ] det första du gör på morgonen är att få i dig coffein
[x] du kan gå och handla utan att köpa något du inte behöver
[x] du förstår politiska skämt första gången de sägs
[x] du kan skriva snabbt

TOTALT: 5
[x] du har förstått att vädret ändras för varje timme
[ ] dina enda vänner är från din arbetsplats
[ ] du har varit på ett tupperwear party
[x] du har förstått att ingen tar dig seriöst sålänge du inte är över 25 och har ett fast jobb
[ ] du har fler räkningar än du kan betala
[ ] de flesta av dina vänner är äldre än du
[ ] du kan säga nej till att stanna uppe hela natten
[ ] du använder internet varje dag
[x] din garderob har inte rensats på ett tag
[x] du kan läsa en bok och faktiskt avsluta den

TOTALT: 4

---------------------------

Totalt: 26

Shit... Jag ska gifta mig om nio år.

Ja, bara för att det är jul snart.... Palla

Jag har börjat ogilla julen... Visst är det väl en fin tanke att fira någons födelsedag som levde för 2007 år sedan, men all stress och ångest med julklappar och julmat och sånt förstör verkligen all julstämning. Jag önksar man fick åka tillbaka sisådär tio år då det är jul för att slippa tänka på allt. Då är det bara att försöka lista ut vem tomten är, bli glad för sina julklappar och vräka i sig mat hos släktingar man annars aldrig träffar.

Okej, det är två månader kvar tills dess... Men när jag gick ut med hunden tidigare idag önskade jag att det var snö så att jag kunde åka skidor. Jag har aldrig annars önskat mig snö, men jag har kommit fram till att det är ganska mysigt att åka skidor. Det kan vara jävligt jobbigt också, om man åker fort. Jag skulle aldrig palla att träna skidor sådär seriöst och hålla på att tävla och så för jag är ganska lat av mig... Men det är mysigt att åka sakta.

Har skrivit en novell på svenskan... funderar på att lägga ut den här så att ni får läsa =)

adios, nu ska jag käka middag.

Alltså, nu är höstlovet äntligen här.... mina ögonlock känns tunga som cement, jag vill verkligen  gå och läga mig för att få vakna upp till en fantastisk höstdag som jag får tillbringa hur jag vill. Men, mamma håller på att damsuga  hela huset så jag får vänta med att gå och lägga mig, jag menar klockan är ju knappt åtta X)

Sov dåligt inatt, märkte när jag åkte bussen hem att det var fullmåne, kan ju vara därför. månen styr ju som bekant tidsvattnet och människor består ju av 70% vatten, så jag tror absolut att månen styr oss männsikor också, därav sömnsvårigheter. vissa tror att detta är bullshit... fuck them

så, jag sov dåligt, drömde en massa. minns inte vad, men varje gång jag vaknade upp inatt visste jag precis vad jag drömt. men nu är det som bortblåst tyvärr.

stressade sedan upp till idrottsplatsen för att springa löptest (2km) jag sprang på 10,36. vilket är en förbättring på ungefär en minut sedan i våras då jag sprang på 11,45. så jag är lycklig 8-)

träffade Caisa idag, vi gick på en fika tillsammans. superkul att få prata av sig, dela minnen från lågstadiet, men hon hade typ glömt bort allt som jag mindes och tvärt om X)
vid ett tillfälle sa caisa; men vad snabb du är hela tiden, jag hinner knappt med att tänka.
och visst är det så... Jag är en människa som har lätt för att stressa upp mig, särskillt då jag har en tid att passa. vilket jag hade då. skulle ju med bussen hem vilket räcker för att mina nerver ska lägga sig utanpå min hud. stressen bidrar till illamående och trötthet då den lagt sig till ro. usch usch för stress. måste igentligen sluta stressa över allt som händer och sker i mitt liv annars kommer jag bli utbränd innan jag hunnit fylla 20. men det är inte så enkelt....

skulle kunna skriva en bok om mina tankar och känslor kring skolan och hur allting bara går åt helvete där. men det tänker jag inte göra... och jag tänker inte skriva någonting mer om det här.

ska bara tillägga; Lycka till Caisa, på din nästa körlektion och hoppas det går bättre då ;)

Jag har aldrig gillat naturämnena, men har heller aldrig mått dåligt över att behöva gå till de lektionerna heller.  
Nu har jag börjat tvivla. Börjat hata, avsky. Ifrågasätta. Varför ska jag gå och lägga mig om kvällarna, när jag ändå bara ska vakna upp och gå till plugget? Samma människor, samma miljö, samma jobbiga lektioner, samma skit alltihop. Jag vill inte göra det här längre, jag vill inte plugga. Det skulle till och med vara trevligare med ett skott i pannan än att vakna på morgonen och veta att "nu är det dags att vakna och möta all the pressure igen."

När jag ligger där i mörkret och inte kan sova, för jag finner ingen anledning att sova då jag inte vill vakna och gå till skolan, då tänker jag på juni 2009.

I juni 2009 kommer mitt nya liv börja. Då tar jag studenten. Förhoppningsvis har jag bestämt mig för vad jag vill bli. Och förhoppningsvis behöver jag inte plugga vidare för att bli det jag vill. Om jag ändå inte har bestämt mig så sticker jag nog till London ändå, som au pair. Måste jobba lite på min fobi mot barn ;)

När jag sitter vid mitt skrivbord med böckerna om kemiska jämvikter och andragrads-funktioners symetrilinjer kan jag se ut genom fönstret och se ut genom fönstret på alla människor som går förbi där ute. En del är inte lyckligare än vad jag är. Kanske gillar dom inte sina jobb som dom är på väg hem från?

Tanken slog mig häromdagen. Om jag inte kommer att gilla mitt jobb och mina arbetskamrater kommer jag att hamna i sama helvette som jag befinner mig i nu. Förutom att min klasskompisar är underbara (en del av dom...). Så egentligen borde jag inte klaga... Det vet jag. Jag menar, om man tänker på alla svältande barn i afrika, eller vilka barn som helst, det finns så många som drömmer om att få en bra utbildning. Själv så får jag min utbildning gratis av staten. Och här sitter jag och klagar...

Äh åt helvette med allt.

Hur som helst så har jag förändrats massor under tiden som jag gått på gymnasiet. Både positivt och negativt. Jag har förståss lärt mig grymt mycket. Fast det blir absolut  för mycket för att man ska orka minnas allt. Också har jag blivit lugnare, vilket Elvira berättade redan innan första terminen var slut. Och visst orkar man inte vara lika energisk som man brukar då huvet håller på att explodera av alla termer och formler och då livsgnistan sakta men säkert försvinner. Förhoppningsvis blir jag inte helt ointressant som person då jag äntligen slipper ut ur anstalten. (Min skola kallas anstalten av gympaläraren, då skolan är byggd efter fängelseritningar).

Och dessutom har jag lagt mig till med naurarvanor, som att få nåt hysteriskt fel då man inte kan räkna ut något matematiskt problem eller glömmer hur man gör linjär regression på grafritaren... Också när man på håltimmen (har bara en håltimme, den är på onsdagar) sitter med klassen och pluggar fysik. Vi ser jävligt töntiga ut kan jag meddela =) En kompis som går handels, höll på att skratt ihjäl sig då hon såg mig första gången med min nya klass då vi satt och pluggade frivilligt. Det var nog en stor omställning för henne som kännt mig från högsadiet då det aldrig skulle falla mig in att sitta med näsan  i en mattebok på rasten. Äh, jag satt ju inte å  plugga matte på lektionerna heller... Lekte ju pirat med Issa, vi fäktades med svärd (linjaler, som gick sönder). Och det var bara jag som fick skit för det av läraren. Härliga tider....

Nu ska jag äta godis i massor och se på sagan om ringen-härskarringen.

Elvira sa att Aragorn sa till sin tjej, något i stil med; Det är inte mig du älskar, det är tanken om mig du har fallit för.
Jag har tänkt på det där (Elvira sa det för typ 7 månader sedan) ett tag, undrar hur exakt han sa. need to know.

Har just nu engelska, ska skriva en skräckhistoria. Min är redan klar. Blev döläskig ;)
Iväg till simhallen efterskolan, härligt härligt =) simmar en gång i veckan för att stärka ryggen.

Igår på lunchen tror jag Markus var på väg att be om ursäkt för det där han sa om att jag var diva. Men han kom av sig lite.. Han är ganska dålig på att säga förlåt ;)  Men det är jag med, så jag klandrar honom inte. Fast det skulle vara skönt att få reda ut det där, läget mellan oss är ganska spänt just nu... Egentligen kan det tyckas som en bagatell, men, det blev alltså ett större problem än vad det egentligen behövde bli.

Dans första timmen idag. 8.10 börjades det. Trött som tusan, vädret var inget att hurra om. Var dyblöt om fötterna när jag kom till spegelsalen. Som tur var hade jag förutsett det och tagit med mig extra sockar ;)
Blev tyvärr inte så mycket strechning, så jag känner mig lite och uschlig nu :/ Har egentligen slutat för dagen, sitter bara här i datasalen och väntar på Emelie, vi ska köpa födelsedagspresent till Sannah som fyller år på  torsdag=)

En klasskompis från högstadiet som jag även hade bra kontakt med första året på gymnasiet heter Lina. (går nu andra året på gymnasium). Jag tror att jag var hennes bästa vän. Hon håller på med konståkning, och har förståss en massa kompisar där. Men på skolan var jag den enda som var hennes vän. De andra i gänget tyckte hon var gnällig och komplicerad, ville egentligen inte ha något med henne att göra. Vilket jag egentligen inte hade fattat förrän Bella ringde och sa att vi skulle ha återträff med hela gänget. Jag hade frågat vilka som skulle komma, alla utom Lina. Jag frågade varför och Bella sa ; Jamen varför ska hon vara med? Jag pratade aldrig ens med henne.
Inte förrän Bella sa det där mindes jag att dom knappt hade pratat någonting alls med varandra. Det var mig Lina pratade med. Mig och Maya. 

Efter jullovet förtsa året på gymnasiet hände ågonting med Lina. Jag vet inte vad. Tänkte först att hon var upprörd för att hennes mormor dött. Men efter en ganska lång period utan att ha förändrats och efter att ha läst ett kyligt blogginlägg som hon skrivit om sin mormors död insåg jag att det inte därför hon var konstig.

Jag fortsatte leva mitt liv som jag brukar. Väntade på att hon skulle börja prata med mig igen, att hon skulle få tid på sig att finna sig själv igen, eller vad det nu var frågan om. Men ingeting hände.

Tills det var dags för fest. Jag och mina vänner samlas alltid hos mig innan fester eftersom jag har egen lägenhet i centrum. Den gamla vanan hängde kvar, även fast Lina var som förbytt. Under hela tiden vi var hos mig pratade hon bara med de andra tjejerna som var där.

Sen när vi väl kom till festen försvann hon så fort hon träffade sina klasskompisar. Hängde sedan med dem resten av kvällen, tills det var dags att gå hem. Då skulle hon ju hänga med mig hem för att sova över eftersom det inte gick några bussar hem till henne den tiden på dygnet.

Det hände vid flera tillfällen, inte bara på fester. Jag kände mig oerhört utnyttjad. Har nu inte pratat med henne på över ett halvår. Varför skulle jag? vi har inget att säga varandra längre...

Jag tror inte vi människor är gjorda för att hålla ihop i all evighet. För om det hade varit så, då hade vi ju blivit skapta utan känslor och egna åsikter.
´

Pratade med mamma i över två timmar i veckan via telefon. Har så mycket lättare att prata med henne då vi har några mil emellan oss. Det hela samtalet gick ut på var att få ordning på saker och ting här hemma. Med brorsan och det där... Han är väl helt enkelt inte nöjd med sin livssituation. Han är tjugo år och bor fortfarande kvar hos föräldrarna. Han jobbar hur mycket som helst, antagligen "för att slippa känna efter hur han egentligen mår". Citat av Mauro Scoccu...
Så iallafall, han är ju på mig så fort jag kommer hem, har är så otrevlig så jag vet inte vad. En sak hade väl varit om han sagt allt det där till mig. Men, han pratar alltid om mig. Typ när vi sitter och äter middag så pratar han om mig, om allt dåligt jag gör. Eller om hur lat jag är som inte gör någonting alls... han pratar då alltså om mig med våra föräldrar. Jag har under några år här inte förstått något av vad han har sagt, eller varför han säger som han gör.
 
Ungefär när jag var tretton slutade jag prata med honom, och även med min lillebror. Jag vill ju inte ha med honom att göra då han bara är elak och otrevlig mot mig. Och ioch med att jag slutade prata med honom slutade jag även lyssna. Försökte alltså ignorera honom, men det var svårt då vi faktiskt bodde under samma tak. Så under några år har jag fått stå ut med alla pikar och hemska uttalanden... Kan ha varit en stor del pga detta som jag har haft så dåligt självförtoende.

Men, då jag började tro på mig själv har jag insett att det är han som har problem med sig själv och av någon anledning låter det gå ut över mig.

Mina föräldrar har varit på honom och försökt få honom att sluta då de också tappat humöret och tålamodet med honom. Men då det börjar gräla med honom så vänder han det tillbaka till sig själv och får dom att tycka synd om sig. Så de har alltid gett med sig, låtit honom fortsätta. Inte sett hur jag inte lyssnade, hur jag inte alls var vid närvarande vid bordet. Allt middagen gick ut på var att stirra ut genom fönstret, se ut över sjön. Inte lyssna. Inte lyssna...

Så, efter ett cirka två timmar långt telefonsamtal kom jag och mamma fram till att vi skulle få ordning på allt det här. Vi får se hur det går i helgen. Kanske inser han själv hur han beter sig, att det inte funkar att hålla på sådär då jag tänker sluta komma hem något mer om det ska vara på det viset.
Annars har jag och mamma tänkt gå till en psykolog och ta med brorsan. Jag vill verkligen till en psykolog! Det skulle vara ashäfitgt 8-) Funderar på att kanske bli det? Då kommer jag väl få användning av min naturevetenskapliga utbildning? =) Ser fram emot det. Om det nu blir av.

Shit, ibland skiter sig verkligen ALLT!

Jag har haft, som många andra, en tung uppväxt. Eller jag anser själv att jag har haft det jobbigt. Men om jag skulle jämföra med andra, typ svältande barn i afrika skulle min uppväxt vara som taget ur ett vackert konstverk.

Men enligt mig var allting skit iaf. Så i nian fick jag världens bästa vänner. Eller, dom var kanske inte dom "bästa" men dom var många och vi var ett stort gäng. Vi var alla olika, men på något sätt hörde vi ihop och sista året på grundskolan lyckades jag finna mig själv tack vare dessa människor. Genom att vi var just så olika, och ändå lika, accepterade av varandra. Jag lärde mig att ta för mig i konversationer, lärde mig stå upp för det jag trodde på. En dag såg jag mig i badrumsspegeln när jag sminkade och bara "wow, vad vacker jag är". Sen, när den tanken slagit genom mitt huvud, blev jag helt överraskad att jag faktiskt kunde tänka så om mig själv. För det var ju så jag uppfattade mig just då.

Idag har jag inte mycket kontakt med dem sedan vi börjat på olika gymnasieskolor hela högen. Saknar gemenskapen och alla galna upptåg...

Så, med hjälp av dessa människor har jag då fått det självförtroende jag har idag. Och detta själförtorende har fört med sig en "Diva-stämpel" som är inpräntat i min panna. Gulliga lilla Marcus sa till mig idag; "Paula, du är den värsta diva jag känner."
Alltså, ursäkta, men hur fan tar man en sån kommentar? Och från Mys-Markus? Han ska inte säga såna saker. Han är ju bara som en nallebjörn! Han ska inte vräka ur sig såna komentarer...


En diva är en särskilt framgångsrik kvinnlig operasångare eller artist. Ordet kommer ursprungligen från italienskan i mitten av 1800-talet, men används i dag ofta med negativa bibetydelser av en kändis som är otroligt bortskämd och nonchalant. I latinet har dock ordet, precis som sitt ursprung i italienskan, en mer positiv laddning. Diva är nämligen den feminina formen av divus, som betyder "den gudomlige".
Källa: Wikipedia

Det Markus måste ha menat med "diva" tror jag är att han tycker jag är nonchalant och bortskämd. Han förstår ju ingenting... Vad är jag bortskämd med? Och vem tusan är jag nonchalant mot? Jag som alltid sätter min närmsta i första rum. Och vad tusan är jag bortskämd med... Tell me baby.

Jag måste ta ett snack med Markus. Han känner mig uppenbarligen inte så väl som han tror.

Det finns en anledning till att jag är medryttare och inte hästägare; det är att slippa att ansvara för hästen på annan tid än dom två dagar i veckan som jag är i stallet.

Så, igårkväll ringde Malin från stallet och berättade att Garon tagit sig lös från hagen och var på rymmen. Maggan var på fest så jag fick dra till stallet och leta rätt på hästen. fick så småningom tag på han, men han mådde inte så bra. Hade ett sår på insidan av höger bakben, fick tvätta rent med jodopax och lägga på socatyl -.- Kom hem klockan tolv, jag som hade tänkt gå å lägga mig tidigt för att idag åka till Amelie och hälsa på över helgen. Var istället helt trött idag, fölåt Amelie... Sitter här i hennes lägenhet och bloggar. Kul att träffa hennes klasskompisar och vänner.

Btw, tack Malin för att du hjälpte mig med hästen! Och varsegod Maggan, för att jag tog hand om din häst =)

Jag har värsta idén till en musikvideo, den utspelar sig på ett slott =) Alltså, inte i själva slottet utan i källaren, där alla fängelsen är.

Får skriva ner den idén och spara den tills jag blir musikvideoregissör. Jag skulle kanske gått media istället för naturvetenskap... Men jag fåt väl plugga efter gymnasiet inom regi.

Inatt hade jag världens dröm! Den var så verklig... "/ Jag tror man drömmer mer verkligt då man är ganska vaken eller vad man ska säga... Jag hade vaknat klockan sju och kunde inte sova, sen somnade jag ändå etfer typ en timme. Vaknade sen en gång till, somnade om igen och DÅ drömmde jag detta....

Jag var hemma hos någon, och skulle gå med den här tjejen till hennes rum som låg nere i källlaren. väl där nere så kollade vi runt lite, hennes rum var till och med uppdelat i två rum! Första rummet var fullt med prylar, typ prydnadssaker böcker, skrivbord där hon pluggade och så vidare. I det andra rummet hade hon sin säng, och alla möjliga elektronikprylar. Sedam utamför hennes rum var ngt sorts allrum, där på golvet under bordet låg en spindel! Den var minst tjugo centimeter lång (med benen inräknat) och var ljus i fägen, typ beige, gul ngt sånt. Tjejen som bodde i huset och en kompis till henne som också var med där nere fick panik. Jag tyckte vi skulle fånga den så att den inte skulle bita ngn. Den kunde ju trots allt vara giftig. Så jag fick en såndär förvaringslåda i plats. Ni vet typ 40 cm lång, 15 cm hög och 20 cm bred. det var hål i lådan, och spindeln försökte hela tiden ta sig ut! den var stark och jag höll på att tappa lådan! det var hemkst,,.

Så småning om släppte jag taget om lådan som jag försökte trycka ner på spindeln och sprang därifrån. vi kutade uppför trappan och in i köket. Såsmåningom hade vi samlat mod igen och skulle leta rätt på spindeln. Vi gick sakta nerför trappan till källaren, jag gick först. Ögonen var spända mot golvet där nedanför, Och då! jag kände ngt tungt och varmt mot min vänstra fot! den sved till och jag kände att min fot blev varm och blöt.... Spindeln hade suttit i taket och hoppat ner, landat på min fot och bitit mig. och den var giftig. jag sprang uppför trappen igen och hittade mamma. jag fick henne att ringa till sjukhuset så att dom skulle hinna ge mig motgift innan jag dog. jag drog av mig strumpan och hade fortfarande ont i foten där jag blivit biten. Det var ett rött märke där spindeln bitit mig. Jag kände fortfarnde den där varma, stickande känslan av giftet i mitt sår.

Men hallå, brukar man känna saker när man drömmer? Jag tror inte det... Men jag minns denna drömmen så tydligt. Minns precis hur det kändes på foten, skräcken som spreds sig. Aggresion över att läkarna tyckte dom var för upptagna, ville inte ta hand om mig som "bara" blivit biten av en spindel.

ska ringa sjukhuset idag, måste ju in dit och kolla min höft. kanske var drömmmen en påminnelse om att min läkare har kommit tillbaka från semestern nu?

Okei,. såhär är det. Jag faschineras oerhört mycket av sådant som för många anses läskigt/farligt. Spindlar, ormar, mörker, höjder osv.
  Sån har jag alltid varit, men själv har jag aldrig riktigt varit rädd för något. Förutom då jag blev rädd för tornados efter att ha sett en film om detta väderfenomen då jag var sisådär 6-7 år. Då var jag livrädd då jag låg och skulle sova och det var storm. Jag bor i ett gammalt trähus och då det blåser som kraftigast kan det knaka och braka i huset. så när man låg där mitt i natten i mörkret och taket knakade osm om det skulle ryckas iväg med vinden, ja, då var jag rädd.

Och nu, sedan ungefär ett år tillbaka har jag insett att jag är höjdrädd "/ märkte det då jag var på liseberg och åkte upp för dom där rulltrapporna... Grejen var att mitt sällskap hade stuckit i förväg och när jag skulle springa ifatt uppför rulltrapporna så gick jag, och gick och gick... Rulltrapporna verkade aldrig ta slut! och så kollade jag slutligen bakom mig,knäna vek sig och allting snurrade. jag fick sätta mig ner på rultrappan och vänta tills jag var ända längst uppe.

och jag som hela livet har klättrat i träd och på klippor och hällor, nu är jag höjdrädd? gillar det inte alls. jag anser att fobier är ett svaghetstecken hos människor. Jag menar, vaddå vara rädd för något som i princip inte kan döda oss? mentala spärrar säger jag bara. Mentala spärrar. Jag menar inte att det är fel att vara rädd. Rädsla är en instinkt som talar om för oss då vårat liv är i fara, och då det är bäst att springa till säkrare ställen.

Men ändå så har vi alla något vi är rädda för, som egentligen inte kan ha ihjäl oss. som jag och höjder... Det är så jobbigt när man känner att man tappar kontrollen över sig själv. Det är väl mest därför jag hatar när jag får svindel, jag hatar att tappa kontrollen över mig själv.

Hur som helst, Armandet där uppe tycker jag är oerhört snyggt! =) minns i skrivande stund inte vart jag hittade det, men whatever. orkar inte leta rätt på den sidan. jag ska ju laga mat nu =)