Helgonet

varit och jobbat, tjohoo jag hatar det. eller, kanske inte. iblnad är det mysigt ^^, (jag jobbar i hemvården!)
kom hem nu på kvällen då, jag jobbade ju trots allt kväll. kom hem vid nio för jag fick åka hem en stund tidigare. tjoho!
så kom jag hem. mamma pratade i telefon. okej, inte ovanligt...
pappa såg på tv.
brorsorna var inne. sedan gick de ut. i sällskap med lillebrors tjej och kompis. sedan kommer ytterligare två kompisar. jag är mellanbarn och alltså mer jämnårig med lillebror än vad storebor är. hur kan han villja hänga med de som är så mycket yngre?
aja, det var inte det jag skulle fråga egentligen. frågan är, varför får inte jag vara med?
jag gick och funderade på det en stund och kom fram till följande.
- om jag började hänga med dom, typ om jag gick och satte mig tillsammans med dem i trädgården, vad skulle hända? skulle allt bli bättre då? skulle jag få vara med?
jag minns en gång för länge, länge sedan. jag var kanske elva, tolv år någonting. det var midsommarafton och vi hängde ihop alla ungdommar i byn. så blev det dags att dra ner till sjön och basta. storebror var irreterad för att jag var med. "stick" sa han. "det här är mina vänner, du får inte vara med". han var arg. och jag kände mig kränkt. gick hem. men lillebror fick vara med. men inte jag. någonstans där bröts kontakten mellan mig och mina bröder.
vad hände egentligen? jag vet ärligt talat inte. spelar det någon roll nu, vad som hände den där gången? vet inte...
och jag vet inte ens om jag vill hänga med dom, egentligen. jag vill iallafall inte vara så förbaskat ensam... och jag vill inte behöva vara tysy jämt och ständigt bara för att jag inte "hör till". jag vill vara med för att slippa verka så jäkla enstörig.
men som det är nu så är det mamma å pappa. Jag. och dom.
och jag hatar det.