Lina
En klasskompis från högstadiet som jag även hade bra kontakt med första året på gymnasiet heter Lina. (går nu andra året på gymnasium). Jag tror att jag var hennes bästa vän. Hon håller på med konståkning, och har förståss en massa kompisar där. Men på skolan var jag den enda som var hennes vän. De andra i gänget tyckte hon var gnällig och komplicerad, ville egentligen inte ha något med henne att göra. Vilket jag egentligen inte hade fattat förrän Bella ringde och sa att vi skulle ha återträff med hela gänget. Jag hade frågat vilka som skulle komma, alla utom Lina. Jag frågade varför och Bella sa ; Jamen varför ska hon vara med? Jag pratade aldrig ens med henne.
Inte förrän Bella sa det där mindes jag att dom knappt hade pratat någonting alls med varandra. Det var mig Lina pratade med. Mig och Maya.
Efter jullovet förtsa året på gymnasiet hände ågonting med Lina. Jag vet inte vad. Tänkte först att hon var upprörd för att hennes mormor dött. Men efter en ganska lång period utan att ha förändrats och efter att ha läst ett kyligt blogginlägg som hon skrivit om sin mormors död insåg jag att det inte därför hon var konstig.
Jag fortsatte leva mitt liv som jag brukar. Väntade på att hon skulle börja prata med mig igen, att hon skulle få tid på sig att finna sig själv igen, eller vad det nu var frågan om. Men ingeting hände.
Tills det var dags för fest. Jag och mina vänner samlas alltid hos mig innan fester eftersom jag har egen lägenhet i centrum. Den gamla vanan hängde kvar, även fast Lina var som förbytt. Under hela tiden vi var hos mig pratade hon bara med de andra tjejerna som var där.
Sen när vi väl kom till festen försvann hon så fort hon träffade sina klasskompisar. Hängde sedan med dem resten av kvällen, tills det var dags att gå hem. Då skulle hon ju hänga med mig hem för att sova över eftersom det inte gick några bussar hem till henne den tiden på dygnet.
Det hände vid flera tillfällen, inte bara på fester. Jag kände mig oerhört utnyttjad. Har nu inte pratat med henne på över ett halvår. Varför skulle jag? vi har inget att säga varandra längre...
Jag tror inte vi människor är gjorda för att hålla ihop i all evighet. För om det hade varit så, då hade vi ju blivit skapta utan känslor och egna åsikter.
´
Inte förrän Bella sa det där mindes jag att dom knappt hade pratat någonting alls med varandra. Det var mig Lina pratade med. Mig och Maya.
Efter jullovet förtsa året på gymnasiet hände ågonting med Lina. Jag vet inte vad. Tänkte först att hon var upprörd för att hennes mormor dött. Men efter en ganska lång period utan att ha förändrats och efter att ha läst ett kyligt blogginlägg som hon skrivit om sin mormors död insåg jag att det inte därför hon var konstig.
Jag fortsatte leva mitt liv som jag brukar. Väntade på att hon skulle börja prata med mig igen, att hon skulle få tid på sig att finna sig själv igen, eller vad det nu var frågan om. Men ingeting hände.
Tills det var dags för fest. Jag och mina vänner samlas alltid hos mig innan fester eftersom jag har egen lägenhet i centrum. Den gamla vanan hängde kvar, även fast Lina var som förbytt. Under hela tiden vi var hos mig pratade hon bara med de andra tjejerna som var där.
Sen när vi väl kom till festen försvann hon så fort hon träffade sina klasskompisar. Hängde sedan med dem resten av kvällen, tills det var dags att gå hem. Då skulle hon ju hänga med mig hem för att sova över eftersom det inte gick några bussar hem till henne den tiden på dygnet.
Det hände vid flera tillfällen, inte bara på fester. Jag kände mig oerhört utnyttjad. Har nu inte pratat med henne på över ett halvår. Varför skulle jag? vi har inget att säga varandra längre...
Jag tror inte vi människor är gjorda för att hålla ihop i all evighet. För om det hade varit så, då hade vi ju blivit skapta utan känslor och egna åsikter.
´
Kommentarer
Postat av: mojsan
Bra skrivet!
Trackback
