skada mig. rädda mig

Man mår inte bra
i själen
i hjärtat
lyssnar på ledsam musik för att förstärka känslan av värdelöshet
eller lyssnar inte på någon musik alls för att få tystnaden att eka öronbedövande
man lägger sig på golvet
gråter oavbrutet
kan hålla på i evighet
ingen finns till hands så man får gråta som en liten unge
man får gråta sådär fult
munnen öppen och tårarna blandas med saliv som rinner nerför hakan
ögonen röda och svullna
snor ner i munnen
man kurar ihop i fosterställning

inget är bra
allt är skit
samtidigt som man tänker det, inser man att man är ännu en av miljoner snorungar i i-länder som inte har något alls att gnälla över. man tänker på de stackarna i u-länder, som har det trehundrafemti miljarder gånger värre
så gråter man för att man är en sån patetisk jävla idiot
knyter händerna och slår i golvet
allt är skit!
sparkar där man ligger
jag är sämst!
ilskan blixtrar till och försvinner
ersätts av den starka ångesten som trycker undan aggressionen
jag...
jag var på väg att tänka att jag är dålig. men det vet alla redan. ångrar mig då, tänker istället:
jag...
bara så. jag och tre punkter. jag vet inte vad jag är. det är den värsta känslan! Jag vet inte vem i helvette jag är
jag vet inte hur jag ser ut
hur jag känner mig
vad jag tänker
är det mina händer jag ser framför mig?
är det verkligen så?
personen mitt emot mig då? den personen i ramen. är det verkligen jag? hur ska jag kunna veta...

nu gråter jag inte mer
skönt
jag känner mig alldeles dåsig
det är skönt
jag lägger mig i sängen och tillåter mig att sova
sova
sova
sova
dåsa
pendlar mellan vaket tillstånd och sömn
underbara sömn
vad är verklighet
och vad är drömmar
jag vet inte
och det är så skönt
för det spelar ingen roll
jag bryr mig inte
och ingen annan bryr sig heller
så jag sover mer
och mer
och mer...
underbara sömn
sömn som får mig att slippa vara vaken
känna efter
min kropp smärtar inte under sömnen
mina tankar trasslar inte in sig i varandra
mitt hjärta värker inte sådär...
när jag sover behöver jag inte äta
det är bra
jag är så ful
jag är fin ibland, det är jag faktikst
men inte alltid
och inte då jag måste vara fin
magen är tjock
och höfterna breda
banta
banta
nej!
inte banta
svälta
skillnad faktiskt
jag ser redan skillnad
om jag sträcker på mig ser man revbenen. bra
och jag har fått en mer markerad käklinje. bra det med
men rumpan är fortfarande fel
höfterna för breda
fortsätter lite till
eller mycket till
och jag sover mer
tränar mer
våndas mer
men det spelar ingen roll
jag bryr mig inte
och ingen annan bryr sig heller
det är skönt
ingen som lägger sig i
ingen som tvingar mig att må bra
jag kommer kanske må bra sen
men inte nu
jag måste få må dåligt
jag vill nå botten!
jag vill nå botten!
jag vill krascha rakt ner i botten!
inte falla
falla
falla
jag vill störta!
krascha rakt ner i botten av cement
känna hur ont det gör
ont!
smärta!
läka
stiga

nu kan jag inte stiga
som det är nu kränger jag i dy
tjock, tjock gelé som drar mig neråt, sakta, sakta
sakta
sjunker sakta
sakta
jag klarar inte av sakta
fort!
det måste gå fort!
snabbt!
strörta!
krascha!
smärta!
jag måste få drabbas av brutal smärta
en käftsmäll
inte ett nyp i örat
en fet jävla käftsmäll
pynta mitt öga med en blå-lila nyans
snälla gör det
ta en kniv
stick den under mitt nyckelben
innan jag själv gör det
ta en yxa
snälla, ta en yxa
låtsas att mitt huvud är en vedkubbe
klyv mitt huvud
krossa mitt skallben
krossa mig
skada mig
få mig att känna...
jag känner ingenting
inte längre
få mig att känna
få mig att krascha
det skulle få mig att stiga
jag behöver inte din hjälp för att stiga
det klarar jag själv
jag har gjort det förut
jag kan göra det igen
jag behöver din hjälp för att nå botten
innan jag kan nå toppen

RSS 2.0