Helgonet

Nu har jag varit hemma i 76 timmar (sen klockan fem i fredags) och redan hunnit hata allt i min omgivning, hatat min familj och bråkat med mamma. Jag hatar lov. Eller, jag vill älska lov. Jag vill älska att vara hemma, umgås med min familj men det rä typ omöjligt. Jag orkar verkligen inte bry mig om hur han behandlar mig. Så när mamma kommer hem och undrar om allt gått bra orkar jag inte berätta allt han sagt om mig då jag varit närvarande och hört honom. Idag satte jag mig i vardagsrummet då vi skulle äta middag. Pappa brukar alltid säga åt mig att komma tillbaka, men inte idag. Skönt.
Jag hoppas mamma, pappa och brorsan jobbar mycket den här veckan och att lillebror håller till i verkstan hos sin cross eller hos kompisar så jag slipper träffa dom allihopa. Minst trubbel så.
Det här är ett jävla dårhus.