Helgonet

Okei,. såhär är det. Jag faschineras oerhört mycket av sådant som för många anses läskigt/farligt. Spindlar, ormar, mörker, höjder osv.
  Sån har jag alltid varit, men själv har jag aldrig riktigt varit rädd för något. Förutom då jag blev rädd för tornados efter att ha sett en film om detta väderfenomen då jag var sisådär 6-7 år. Då var jag livrädd då jag låg och skulle sova och det var storm. Jag bor i ett gammalt trähus och då det blåser som kraftigast kan det knaka och braka i huset. så när man låg där mitt i natten i mörkret och taket knakade osm om det skulle ryckas iväg med vinden, ja, då var jag rädd.

Och nu, sedan ungefär ett år tillbaka har jag insett att jag är höjdrädd "/ märkte det då jag var på liseberg och åkte upp för dom där rulltrapporna... Grejen var att mitt sällskap hade stuckit i förväg och när jag skulle springa ifatt uppför rulltrapporna så gick jag, och gick och gick... Rulltrapporna verkade aldrig ta slut! och så kollade jag slutligen bakom mig,knäna vek sig och allting snurrade. jag fick sätta mig ner på rultrappan och vänta tills jag var ända längst uppe.

och jag som hela livet har klättrat i träd och på klippor och hällor, nu är jag höjdrädd? gillar det inte alls. jag anser att fobier är ett svaghetstecken hos människor. Jag menar, vaddå vara rädd för något som i princip inte kan döda oss? mentala spärrar säger jag bara. Mentala spärrar. Jag menar inte att det är fel att vara rädd. Rädsla är en instinkt som talar om för oss då vårat liv är i fara, och då det är bäst att springa till säkrare ställen.

Men ändå så har vi alla något vi är rädda för, som egentligen inte kan ha ihjäl oss. som jag och höjder... Det är så jobbigt när man känner att man tappar kontrollen över sig själv. Det är väl mest därför jag hatar när jag får svindel, jag hatar att tappa kontrollen över mig själv.

Hur som helst, Armandet där uppe tycker jag är oerhört snyggt! =) minns i skrivande stund inte vart jag hittade det, men whatever. orkar inte leta rätt på den sidan. jag ska ju laga mat nu =)