Projekt: Anorexia del II

Projektet är härmed nedlagt.
Anledning: Jag har tagit mitt förnuft till fånga. (You wish!)
Så här är det. jag pratade med min kompis på lunchen. frågade så här: Om man är på en öde ö, utan mat, börjar kroppen ta från fettresurserna eller från musklerna? Min kompis som är ganska kunnig inom ämnet människo-kroppen sa att det är mucklerna som försvann först. och fatta vad jag har fått kämpa för att kunna göra min tio armhävningar på tå! Så musklerna är jag rädd om.
och i natt låg jag och vaknade. funderade. vad håller jag på med? varför kan inte jag få äta? kändes bara konstigt att vara utan mat.
och en tredje faktor: dagens idrottslektion. och jag hade ju danslektion första timmen. men idrottslektionen sista timmen... så rolig den var! styrketräning och konditionsträning. när man kom från omklädningsummet, ut i idrottshallen. den är full av folk och saker är utspridda på golvet som ett organiserat kaos. det såg ut som ett professionellt tränigsläger! så jag kutade runt där och hoppade över häckar, kröp och gjorde kullerbyttor och stod på händer. det var så roligt! och någonstans där bestämde jag mig för att det där med anorexia är inte min grej. jag vill kunna träna!
så nu tar jag tag i matätandet igen. har dock inte ätit på fem dagar. vet inte hur mycket det har påverkat min kropp. känner inte av det särskillt mycket. förutom lite yrsel, svårt att fokusera, huvudvärk och illamående. så, nu kanske min kropp har gått över till "energisparläge" och griper hårt i den mat som den får i sig. därför ska jag äta kalorisnål mat i mängder tills kroppen känner att den får mat igen och att den då lättare vill göra sig av med energi.

Jag tänker dock fortsätta räkna mina kalorier. visste ni att en vuxen människa förbränner 1500 kalorier i vila? idag har jag kanske ätit 500 kalorier. förbrännt minst 300 på gympan. + dansen. + de 1500 kalorierna som är nödvändiga för min överlevnad. så i runda slängar kan jag stoppa i mig 1500 kalorier utan att ha för många kalorier i mig. Suveränt!

det konstigaste är att ingen i min omgivning vet om det här. jag berättade för en som jag känner på msn. eller jag känner honom inte. och vi bor i varsin ände av landet. honom berättade jag för. men ingen annan vet. och jag valde att prata med min kopmis om det när vi satt i matsalen och jag hade tallriken full av mjölksuvaed makaroner och stket falukorv. mm vilken god lunch det var. Men halva tallriken rivna morötter!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0