Helgonet

Jag är verkligen dålig på att blogga känner jag.
men nu har jag lite saker jag vill ha bort från hjärta och hjärna. då brukar det funka att skriva av sig lite.

börjar med en negativ sak. jag fyller år på onsdag. mamma fyller på mådag. det har blivit sagt så att vi ska ha en middag för oss båda på lördag. bjuder typ grannarna. jag vill egentligen inte fira min födelsedag alls :'( jag menar, jag fyller arton. och jag vill inte fira den födelsedagen! fattar ni hur konstigt det är?? känns bara ångestladdat.
Mamma kom fram till mig och frågade om jag ville ha mina presenter på onsdag eller på lördag, jag svarade att jag ville ha dom på min födelsedag, alltså onsdag. hon började direkt snacka om att hon jobbade och itne skulle hinna köpa... visste inte hur hon skulle planera för att hinna...
Men jaha!
varför frågade hon ens då? det  var ju ändå omöjligt för henne att fixa fram presenter tills på onsdag.
och när jag sa att jag kunde vänta med mina presneter tills nästa helg, ja då blev hon arg.
vad ska jag göra då?
jag har ju drömt om den här dagen så länge, så länge. och när jag insåg att jag skulle fylla år på lovet så insåg jag att jag skulle bli helt bortglömd av alla mina vänner i skolan. har ju inte möjlighet att träffa dom under lovet. så då började jag inse att det ändå bara är en födelsedag i mängden. egentligen.

också blir det såhär.
jag menar, vilken morsa frågar egentligen "när ska jag fara å köpa presnter åt dig då?"
mamma är en bra mamma, egentligen. men på senare år har hon börjat jobba så oerhört mycket. jag har insett att hon jobbar så mycket för där är hon mer uppskattad än vad hon är hemma... :(
eller visst, vi tycker om mamma. vem gör inte det. men alla patienter på sjukhuset tror jag visar det mer. mer öppet och så.

och nu är hon så hyperstressad hela tiden och blir så arg för ingenting. som för att jag ville presnter på min födelsedag och inte när alla middagsgäster kommer.

äsch nu orkar jag inte älta detta fram och tillbaka längre.