Helgonet

eftersom jag bara är hemma med familjen på helgerna så känns det mer som att man åker och "hälsar på sin familj" istället för att "åka hem". tragiskt? nej, jag gillar inte min familj något vidare,

dessutom älskar jag att bo i stan. särskillt nu när det drar mot höst. som jag skrev i ett tidigare blogginlägg; jag fascineras av sånt som skrämmer, och det är så lätt att skrämma upp sig själv på hösten! när jag gick hem från några kompisar som jag varit och hälsat på var väl klockan kring tio på kvällen. luften var kall att andas när jag gick hem. gatlysena var orangea och jag passerade kyrkogården... vinden svepte igenom lönnarna där jag gick genom allén och jag förväntade mig att det skulle hoppa fram zombies vilken sekund som helst! det var så spännande!!

men varken zombies eller yrkesmördare hoppade fram från sina gömställen så jag kom hem till lägenheten utan några problem. men det var spännande... =)