Helgonet

Har nyss messat en gammal kompis till mig. Lärde känna henne då hon gick i fyran och jag gick i trean. Hon var nyinflyttad och jag minns fortfarande den där första dagen. Hon satt några bänkrader framför mig, hennes långa, bruna hår var samlat i en slarvig hästsvans som låg utefter hennes rygg. Hennes axlar drogs upp mot öronen och hon tittade ner i bänken då läraren berättade för oss andra att det fanns en ny elev i klassen.
   Hon hade nästan lika långt hår som jag. Det hade bara varit jag som haft hår som nådde ner till armbågarna tills hon flyttade in. Hon var vad man kan kalla en pojkflicka, det långa håret var inget hon brydde sig om. Samma liggande hästsvans varje dag. Hon hade väl, precis som jag, långt hår för att hon helt enkelt inte brydde sig om att klippa det. Men jag fick mitt hår flätat varje dag av mamma. Ibland en fläta, ibland två. Håret utsläppt vid fotografering eller andra högtidliga tillfällen, hade då haft flätor hela natten så att det var alldeles lockigt. Men Zara hade alltid den där hästsvansen. Vi andra tjejer i klassen ville att hon skulle släppa ut sitt långa bruna hår på lucia och skolavslutningen, men hon gav inte med sig.

Zara är en av de roligaste personer jag känner. Men tyvärr så har vi inte så bra kontakt nu när vi båda börjat gymnasiet.