Helgonet

om jag bara kunde vara den jag brukade vara... allt hade varit så mycket bättre. någonting har förändras hos mig. eller vadå någonting? det är mitt självförtroende som har ändrats "/
   jag vill tusen saker men vågar ingenting.
skolan har sänkt mig, som isberget sänkte titanic. hela min karaktär är nerbruten. jag bröjar nästan gråta vid tanken på det.
   jag som alltid önskat att vara lycklig!
ska jag aldrig få bli det?
   kroppen gör ont och tankarna är trassliga.

 

pratade med min mamma i telefon och blev bara helt nedstämd.
varför vet jag inte riktigt. borde väl vara glad att hon ringer och kollar att jag lever. vi var ju inte bästa vänner precis då vi skiljdes åt i söndags vid bussen som skulle ta mig hit till bosse och eva.
jag kan utan tvekan säga att gymnasiet är det värsta som har hänt mig